07.09.14
Hatar hatar hatar att vara hemma hos mamma :( blir jättedeppig. Måste typ prata med mina föräldrar om att bo mer hos pappa för klarar inte av det här. Är ju lyckligt lottad som ens har nånstans att bo men alla har vi våra problem.
Idag gjordes ingenting. Satt ute och blev brun vilket väl var lite produktivt. Är just nu på ett sånt humör så jah inte ens klarar av att se en film/serie utan att typ få ångest för blir distraherad konstant. Vill bara stänga ner allt för ett tag, tills jag flyttar utomlands och blir vuxen och kan skapa något eget av mig och mitt liv.
varje dag
varje dag påminns jag om den hemska tid vi lever i när jag läser tidningen påväg till skolan
på bussen
på tåget
i friheten
varje dag påminns jag om bomber, mord och våldtäkter
det hemska jag läst är snart glömt men det känns
i hjärtat
i själen
djupt nere någonstans
här sitter jag i friheten och skriver på min dator
en dator de flesta i världen kanske inte ens har råd med
här sitter jag och mår dåligt över att jag nyss åt en pizza
när någon annan skulle döda för den
här sitter lilla jag i vår stora värld, en värld som VI måste ta hand om
jag värnar om människor. jag värnar om dig, mig och alla andra på denna jord.
jag värnar för att alla ska få ha det så bra som möjligt
inget annat förutom det faktum att vi lever på samma jord, sover under samma himmel och ser samma stjärnor
ska spela någon roll. jag behandlar alla lika och jag hoppas du strävar efter att göra detsamma.
snälla, försök uppskatta det du har och ta inte allt för givet. du som läser detta har haft turen att hamna
i ett så fint land som Sverige faktiskt är, ta vara på det. hjälp andra med hjälp av dina privilegier.
text som tina skrev
vill föreviga den i dagboken för den var så bra!!! älskar tina men blir ju så avis när nåt är så bra! svårt att styra men är så stolt på nåt sätt, blir varm i hjärtat av att läsa. även fast den är rätt hemsk.
Jag var 4 år
Grät över trasiga leksaker
Andra grät över trasiga människor
Som låg bland trasiga byggnader
Men vad gjorde det mig
Min pappa läste mig en saga
Min mamma spelade mig musik
Jag var 7 år
Kravlade mig upp över poolkanten
Andra blev neddragna i det kalla vattnet
På andra sidan jorden fanns det inte flytkuddar
Men vad gjorde det mig
Min pappa hämtade mig från skolan
Min mamma klädde mig varmt
Jag var 11 år
Satt framför tv:en
En man syntes under ett hav av jubel
En annan sprang väldigt fort
Men det fick mig att fundera
Min pappa jublade också
Min mamma kramade om mig
Jag var 14 år
Läste nyheterna
Man spekulerade om en frihet i diktaturstyret
Frihet kom med död
Men det fick mig att bli arg
Min pappa skakade på huvudet
Min mamma fnös ilsket
Jag var 15 år
Pratade med min lärare
Terroristerna var inte bara mörkhåriga
Och friheten hade lämnat vägen öppen för döden
Men det fick mig att koka
Min pappa muttrade om jobbet
Min mamma sa att politik inte var vettigt
Jag är 17 år
Jag ser det hela
Jag förstår det
Men vad gör det mig
Det är såhär världen ser ut.
02.09.14
började nyss gråta pga orättvisor i världen så som rasism och jämställdhet och hemska saker som krig ocg att jag måste leva i en värld där såna hemska saker utövas. men mest för att min pappa inte ville betala hela mitt sl-kort. är en så otroligt hemsk person känner jag bara. jag kan ju inte ha såna värderingar som jag har och sen bara gråta för att jag inte får 700kr av pappa rakt i fickan? hur funkar det liksom?
hade också en hetsk diskussion om feminism idag. intressant och värdefullt. vill bara prata och leva politik typ?? önskar jag kunde massa och var bra på att argumentera/disskutera.
30.08.14
Funderar ibland på om mina föräldrar är såna där som tänker på mig mycket. Självklart är det något ens föräldrar förväntas att göra men kanske ska förklara mer ingående i vilka tankar jag funderar på om de tänker. Undrar om de önskar jag vore nåt mer! Om de önskar jag vore otroligt bra på något. Om de önskar jag vore en bättre dotter på alla sätt och vis. Snällare, trevligare och påhittigare. Undrar om de är besvikna på att jag är hemma på fredag- och lördagskvällarna och ute ute och festar. Det är en av de saker jag tänker mest på. Att de hela tiden jämför mig, mitt liv och det jag gör på fritiden med hur de var och vad de gjorde. Mamma och pappa var säkert populära i skolan, känns som att allas föräldrar var det när de pratar om sin ungdom vilket suger. Får liksom prestationsångest av det. Av att inte göra tillräckligt mycket busigt och ungdomligt.
dagbok!!!27.08.14
ska börja skriva dagbok här för jag vill det. det känns behövligt på nåt sätt och självklart roligt att kunna läsa senare i livet, kanske tillsammans med en vän, pojkvän eller mamma. tror dock inte på nån av de två senare....
idag var jag i skoan och hade cirka min allra första bra fysiklektion. jag gick hem och sprang även fast det kändes så jävla tungt och pissigt. sen har jag gjort ingenting. såg klart hook vilket är en AS BRA FILM!! tycker den är as mysig. dock tog det mig tre dagar att kolla klart på den. har också nu lite ont i magen för åt godis och drack oboy och känner mig nu hemsk. men va fan, de som älskar mig älskar mig ändå.
är också nervös inför fredag då jag har jobbintervju. känns superjobbigt och vet redan nu att jag kommer få brutalt med handsvett och cirka panikångest innan det är dags att ses. blir alltid så även fast jag försöker intala mig själv att det INTE ÄR FARLIGT ALLS!!!! för det är ju inte det! det värsta som kan hända är ju att jag inte får jobbet, WOWWW WHAT A LOSS!!! liksom spillerill.
är förövrigt Ûber kär i massa killar i skolan.... mitt stirrande börjar bli ett problem. Älskar att kolla på killar!! vill så gärna ha en pojkvän att älska! kanske mer söker bekräftelse och tror jag får det genom att en kille gillar mig. men man är ju bra i alla fall, bara att inse.
AJA!! får skriva imorgon igen!!!
sömnlöshet
drömmen
.
-
är HELt fast i att titta på serier. har sett klart the office och har nu börjat på doctor who, det är AS bra.
kärlek
jag tror inte jag är kär i valter längre. det har i alla fall släppt ganska mycket. Jag kan vara mig själv och släppa loss mer, känner inte att jag måste se bra ut eller vara sådär bra längre, det spelar inte så stor roll för han är bara min kompis och det är okej. för han är en rolig kompis och det räcker.
Tina sa förut att hon kunde se att jag gillade honom, bara hon eftersom att hon känner mig så bra. Jag tror henne, jag var så jävla kär och det gick så snabbt. Jag var aådär som alla beskriver folk när de är kära, går omvägar, gör saker de normalt aldrig skulle göra, vill vara nära men inte så nära så det märks. Grejen var att jag ville inte gilla honom, inte alls. Han var ju inte ens snäll, han var en riktigt douche. MEn man väljer ju inte vem man gillar och det blev han, han som mitt hjärta skulle slå extra snabbt för. Jag drogs till honom, som en magnet. Det blev också som en vana att vara nära honom och sen kunde jag inte sluta, kunde inte sluta bry mig om vad han tänkte eller tänka mig för extra när jag sa något. Han var ju ändå lite bra, eller hur?
Tina sa att hon kunde se det i mina ögon, att jag tittade på honom på ett annat sätt. Att det glittrade i mina ögon när jag pratade med honom, att jag alltid skrattade, alltid försökte möta hans blick i klassrummet. Det var lite mysigt men jag är glad att det inte varade länge, hade aldrig orkat det.
-
jag är jätteledsen och allt är JÄTTE jobbigt just nu. Min mamma vill flytta härifrån och jag vill inte det, för det är långt. Jag tror jag vill bo hos pappa då och jag älskar min pappa. Förut sa jag aldrig jag älskar dig jag svarade alltid med mm, men nu. Nu. Nu säger jag det oftare, jag svarar med det när mina föräldrar säger det. Jag är mer säker i mig själv och i mina handlingar, men fortfarande är jag så rädd. så rädd att bli dömd och att folk inte ska gilla mig och jag gör allt jag kan för att vara bra, bra i skolan, bra kompis, bra dotter, bra syster, bra på allt. jag vill alltid vara bra men det går inte och det är så jävla jobbigt. hade ett as bra samtal med min pappa ikväll efter middagen om livet, om universum och om döden. Det var jätte intressant och jag älskar min pappa, han är så jäkla bra. han såg att jag var ledsen och trött och undrade om det var mitt matteprov. det var det delvis, för det gick så jävla dåligt men samtidigt känns vissa saker bra, men jag vågar ju inte säga det för då kommer folk veta att jag trodde det gick bra när det egentligen säkert inte gjorde det. Jag är så jävla dålig på allt just nu och INGET går min väg samtidigt som allt är as jävla bra och jag borde inte klaga. Men något i mig säger att nåt är fel, något i mitt liv är helt helt fel och jag måste ändra på det, jag måste bara lista ut vad.
unrequited love
Unrequited love has long been depicted as noble, an unselfish and stoic willingness to accept suffering. Literary and artistic depictions of unrequited love may depend on assumptions of social distance which have less relevance in democratic societies with relatively high social mobility, or less rigid codes of sexual fidelity. Nonetheless, the literary record suggests a degree of euphoria in the feelings associated with unrequited love, which has the advantage as well of carrying none of the responsibilities of mutual relationships: certainly, 'rejection, apparent or real, may be the catalyst for inspired literary creation..."the poetry of frustration"'.[10]Eric Berne considered that 'the man who is loved by a woman is lucky indeed, but the one to be envied is he who loves, however little he gets in return. How much greater is Dantegazing at Beatrice than Beatrice walking by him in apparent disdain'.[11]
What made you feel that stomach-churning agony for one person and not another? If Bridget were God, she would have made it against the law for you to feel that way about someone without them having to feel it for you right back.
I wanted so badly to lie down next to her on the couch, to wrap my arms around her and sleep. Not fuck, like in those movies. Not even have sex. Just sleep together in the most innocent sense of the phrase. But I lacked the courage and she had a boyfriend and I was gawky and she was gorgeous and I was hopelessly boring and she was endlessly fascinating. So I walked back to my room and collapsed on the bottom bunk, thinking that if people were rain, I was drizzle and she was hurricane.
Because what’s worse than knowing you want something, besides knowing you can never have it?
Its been six weeks," he murmured. "Six weeks I've wanted you. I know how you move, and how the sunlight makes a shadow on the curve of your cheek, and the shape of your ear." He chucked harshly then turned his head on the pillow to look at her. "I'm dying," he said. He dropped his fist against his chest. "Right here, you're killing me.
We're cool," I say calmly, although I feel something else. I feel... sad. Like I've lost something I never quite had.
You know, unrequited love is very difficut? It's not just having this one-sided love of someone who's far away. Being close, talking daily, liking a guy who's constantly near me is harder than it would be under different circumstances.
fml
har aldrig varit såhär ledsen pågundav kärlek hahaha alltsp HATAT seriödt allt dvs mig djölv och alla andranich livet och jag oekar knre ens stava och jag vill dö flr det känns som stt det inre finns nån mening med att leva längre för vslter gillar inte mig och jah är världen s stlrsta tlnr sim någonsin funnits men det är så och mitt hjärta gör ont och jag har ont i magen ovh valter var perfekt han ör perfekt men han gillsr inre mignoch kommer aldrig glra det för jag är sämst och konstig och drt bara är så men nu är det i alla fall bekräftat men det blir fan inte bättre för der
fuck fuck fuck
JAG ÄLSKAR DIG AMADA HAHAHAHA
