-
är HELt fast i att titta på serier. har sett klart the office och har nu börjat på doctor who, det är AS bra.
kärlek
jag tror inte jag är kär i valter längre. det har i alla fall släppt ganska mycket. Jag kan vara mig själv och släppa loss mer, känner inte att jag måste se bra ut eller vara sådär bra längre, det spelar inte så stor roll för han är bara min kompis och det är okej. för han är en rolig kompis och det räcker.
Tina sa förut att hon kunde se att jag gillade honom, bara hon eftersom att hon känner mig så bra. Jag tror henne, jag var så jävla kär och det gick så snabbt. Jag var aådär som alla beskriver folk när de är kära, går omvägar, gör saker de normalt aldrig skulle göra, vill vara nära men inte så nära så det märks. Grejen var att jag ville inte gilla honom, inte alls. Han var ju inte ens snäll, han var en riktigt douche. MEn man väljer ju inte vem man gillar och det blev han, han som mitt hjärta skulle slå extra snabbt för. Jag drogs till honom, som en magnet. Det blev också som en vana att vara nära honom och sen kunde jag inte sluta, kunde inte sluta bry mig om vad han tänkte eller tänka mig för extra när jag sa något. Han var ju ändå lite bra, eller hur?
Tina sa att hon kunde se det i mina ögon, att jag tittade på honom på ett annat sätt. Att det glittrade i mina ögon när jag pratade med honom, att jag alltid skrattade, alltid försökte möta hans blick i klassrummet. Det var lite mysigt men jag är glad att det inte varade länge, hade aldrig orkat det.
-
jag är jätteledsen och allt är JÄTTE jobbigt just nu. Min mamma vill flytta härifrån och jag vill inte det, för det är långt. Jag tror jag vill bo hos pappa då och jag älskar min pappa. Förut sa jag aldrig jag älskar dig jag svarade alltid med mm, men nu. Nu. Nu säger jag det oftare, jag svarar med det när mina föräldrar säger det. Jag är mer säker i mig själv och i mina handlingar, men fortfarande är jag så rädd. så rädd att bli dömd och att folk inte ska gilla mig och jag gör allt jag kan för att vara bra, bra i skolan, bra kompis, bra dotter, bra syster, bra på allt. jag vill alltid vara bra men det går inte och det är så jävla jobbigt. hade ett as bra samtal med min pappa ikväll efter middagen om livet, om universum och om döden. Det var jätte intressant och jag älskar min pappa, han är så jäkla bra. han såg att jag var ledsen och trött och undrade om det var mitt matteprov. det var det delvis, för det gick så jävla dåligt men samtidigt känns vissa saker bra, men jag vågar ju inte säga det för då kommer folk veta att jag trodde det gick bra när det egentligen säkert inte gjorde det. Jag är så jävla dålig på allt just nu och INGET går min väg samtidigt som allt är as jävla bra och jag borde inte klaga. Men något i mig säger att nåt är fel, något i mitt liv är helt helt fel och jag måste ändra på det, jag måste bara lista ut vad.
