hrkommerallaknslorna.blogg.se

jag tror inte jag är kär i valter längre. det har i alla fall släppt ganska mycket. Jag kan vara mig själv och släppa loss mer, känner inte att jag måste se bra ut eller vara sådär bra längre, det spelar inte så stor roll för han är bara min kompis och det är okej. för han är en rolig kompis och det räcker.

 

Tina sa förut att hon kunde se att jag gillade honom, bara hon eftersom att hon känner mig så bra. Jag tror henne, jag var så jävla kär och det gick så snabbt. Jag var aådär som alla beskriver folk när de är kära, går omvägar, gör saker de normalt aldrig skulle göra, vill vara nära men inte så nära så det märks. Grejen var att jag ville inte gilla honom, inte alls. Han var ju inte ens snäll, han var en riktigt douche. MEn man väljer ju inte vem man gillar och det blev han, han som mitt hjärta skulle slå extra snabbt för. Jag drogs till honom, som en magnet. Det blev också som en vana att vara nära honom och sen kunde jag inte sluta, kunde inte sluta bry mig om vad han tänkte eller tänka mig för extra när jag sa något. Han var ju ändå lite bra, eller hur?

 

Tina sa att hon kunde se det i mina ögon, att jag tittade på honom på ett annat sätt. Att det glittrade i mina ögon när jag pratade med honom, att jag  alltid skrattade, alltid försökte möta hans blick i klassrummet. Det var lite mysigt men jag är glad att det inte varade länge, hade aldrig orkat det.